"Men HEEEEJ! Gud vad läääääänge sen! Hur är det meeeed dig?! Vi bara MÅSTE ses!"
Måste vi? Vi hade inget gemensamt förr (förutom att vi växte upp i samma inskränkta by och var tvungna att umgås då och då som omväxling från fantasivännerna Hugo och Ada samt väggarna man annars pratade med men inte alltid fanns till hands. För inte ens de klarade av att vistas i ett litet samhälle utan att behöva semester.).
...och vi har absolut inget gemensamt nu: 9 år + en handfull med vänner jag faktiskt bryr mig om senare. Så varför måste vi ses? För att du hört rykten om mina goda råd då det gäller kärleksbekymmer? Eller att jag kan det där med att undvika särskrivningar och kan ge dig lite tips? Eller är det kanske så att du vill ha min mors recept på korvstroganoff?
Jag ler stelt och nickar instämmande, känns lättsammast att spela med i denna meningslösa fars istället för att spotta dig i ögat och säga något som skulle uppmärksamma dig om hur dum du egentligen ser ut när du leker att du bryr dig.
Nej, tacka vet jag de vännerna från förr som istället för att säga att vi måste ses bokar in några kvällar för att faktiskt ses. De hade samma fiender som en själv, samma humor, våra fantasivänner lekte med varandra medan vi pratade om att ta över världen. Gentemot dem har man en orubblig lojalitet (även under de åren man irrade sig bort ifrån varandra) och man är genuint lycklig/olycklig för varandras lycka/olycka och vet att man aldrig behöver känna sig dum om...tja, om man är sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar