Världens bästa vänner?!

Älskar att vara lycklig "enbart" för att jag tänker på alla underbara människor jag känner. Så simpelt, men ändå så stort.

Sitter med morgonkaffet och ska försöka plugga. I hjärnan ploppar en människa upp, ler stort för mig själv för att jag faktiskt känner den personen och jag vet att hon/han mår riktigt bra just nu. Vilket får mig i sin tur att bli lycklig över att jag är en sån fin människa, som kan vara glad för andras skull.

Smuttar på mitt kaffe och försöker frambringa smarta reflektioner..då en ny människa ploppar upp i mitt sinne. Känner att jag blir lite varmare inombords och undrar smått om det är kaffet, gaser eller helt enkelt den där braiga känslan man får när man tänker på en riktigt gudomligt bra vän. Vilket i sin tur får mig på ytterligare bättre humör när jag då kommer på att om en sån förtjusande människa vill vara vän med mig så måste ju jag vara minst lika underbar!

Och så sker detta gång på gång, för varje person jag tänker på som jag uppskattar över att ha i mitt liv - oavsett nära eller på avstånd.

Slutar med att jag viftar glatt på tårna, nynnar på en sång som inte existerar och sträcker lite stolt på ryggen. Tänk vilka ljuvliga människor man har i sitt liv som får en att må bra med sig själv utan att egentligen göra något mer än att bara existera!

Tror jag har världens bästa vänner, faktiskt.

Sociala medier, integritet och privatliv

Vart går den där gränsen idag mellan privatliv och allmän information?


Allt är subjektivt och relativt förmodar jag, det jag anser är privat tycker någon annan att man kan berätta för allmänheten. Men hur man än ser på detta så har en förändring skett.

Det man förut endast berättade för ett fåtal personer i sin absoluta vänskapskrets/ närmsta familj kan nu 400 "vänner" läsa om genom ens blogg, twitter eller facebook.

Denna gräns har tydligt rubbats, suddats ut och förtynat. Finns den ens kvar längre?

Skriver vi verkligen det vi lika gärna kunde berätta för dessa 400 personer ansikte mot ansikte, eller glömmer vi bort alla som kan läsa våra tankar pga dataskärmens avskildhet? Kanske är dataskärmen just en skärm som ger oss en distans till verkligheten?

Eller beror det på något annat? Kanske tror vi att en gammal arbetskompis är oerhört intresserad över vad vi hade på mackan till morgonkaffet förra tisdagen eller vilken tid vi kom hem från klubben i lördags efter en vild natt med tre grabbar...kanske tror vi det?

Dagnes Definitioner

Stadspedestriantens Lycka: Känslan då de gröna gubbarna ler mot en.


Oväntad Lycka: Känslan då man blir varm i kroppen och blundar av njutning tack vare ett perfekt päron.


Akademisk Lycka: Känslan som kommer över en då man skriver med en himmelsk penna och man kommer på sig med att nynna glatt medan.


Söndags Lycka: Att efter timmar av softande på soffan, fyra kaffekoppar och sju choklad-digestive-bars vara nöjd över att man tagit vara på dagen.