Landet Lagom

Vi svenskar skäms när våra barn skriker och gråter högt, vi skäms när våra hundar skäller. Vi skäms om bilen förlorat ljuddämparen, vi skäms om ljudet är för högt på telefonen när den ringer.

...i alla fall de flesta av oss. De som inte skäms över dessa saker blir vi irriterade på och tycker att de borde skämmas.

När jag var i Kina märkte jag att det var tvärtemot. Finns det inte en massa ljud runt omkring skapar de ljud. Därför pratar många högt, klappar händerna av ingen anledning eller köper hemska leksaker som låter en massa samt blinkar och rör sig.

Att det är på detta viset är ju inte svårt att förstå varför. Men ändå på något vis blir jag irriterad på båda kulturerna, allt blir så svartellervitt, varför inte bara vara lite lagom?

Dream on

Drömmar är de inte fantastiska?!

Problemet är bara att jag ofta drömmer mardrömmar... Tyvärr har jag dessutom en levande fantasi som gör att jag ibland hör käre Freddy Krueger berätta för mig att han väntar på mig..redan innan jag somnat.

Detta är tyvärr bara hemskt så vill inte prata om det. En humoristisk del av mina mardrömmar hänger ihop med min tendens att ibland prata eller gå i sömnen. Jag har flera gånger vaknat av att jag står upp i mitt rum och skakar täcket eller borstar lakanet eller gräver i kuddvaret...för att ta bort alla grodor/spindlar eller vad det nu är som krälar runt i sängen.

 Vad betyder detta? Är jag en galenpanna eller helt enkelt uttråkad i sömnen? Vågar jag ens somna längre?

Såpopera. Starring: Får

Var med om ett riktigt drama idag! Det hela började med att jag hörde ett högt bräkande, mer som ett hjärtskärande skri. Sen ser jag vart det kommer ifrån: ett ensamt får springer som en tok mot de andra fåren, som lugnt betar en bit bort. Det hysteriska fåret ställer sig mitt bland de övriga och bräker hysteriskt.

Har hon rymt från psyket, eller har hon ont? - Undrar jag. Jag hinner inte mer än avsluta min simpla tankegång innan jag hör ett sorgset bräkande till svar från ett skogsbryn, från det stället det hysteriska fåret sprang ifrån. Snart kommer ett ytterligare får i stilla galopp därifrån. Detta får är inte lika hysterisk som det första men verkar lika upprörd, fast på ett mer uppgivet sätt.

DÅ ser jag vad som står fel till. Katastrofen som ibland sker men aldrig borde ske. Anledningen till dessa två fårs upprördhet är att det andra fåret är på fel sida stängslet! OH NOOO! :O

Mitt hjärta hamnar i halsgropen och jag börjar genast planera hur jag ska lyckas få över fåret på rätt sida, så att hon kan få komma till sina vänner. Eller, sin vän borde jag väl skriva; för de övriga fåren tycks inte bry sig ett skvatt om tragedin som skett mitt ibland dem, de blundar hellre för händelsen och fortsätter med sitt meningslösa tuggande trots att en av deras egna är i akut behov av hjälp!

Det första fåret ger upp sina rop på hjälp, hon lämnar de hjärtlösa djuren för att återvända till sin vän för att erbjuda tröst. Medan hon tar sig tillbaka för de två en konversation i form av bräkande som gör mig rörd. De finner varandra återigen och trycker sig mot den andra med stängslet dem emellan.

Plötsligt ser det andra fåret ett hål i stängslet där de står och slinker sakta, alltför rädd för att hoppas, igenom. Hon tar sig till andra sidan och tillsammans skuttar de två fåren glatt tillbaka till de betande "vännerna", bräkandes och skvallrandes.

Kvar står jag; med tårfyllda ögon, en enorm ödmjukhet till livet och ett nytt hopp om att även jag ska hitta luckor i barriären som står mellan mig och de mina.