Allt är subjektivt och relativt förmodar jag, det jag anser är privat tycker någon annan att man kan berätta för allmänheten. Men hur man än ser på detta så har en förändring skett.
Det man förut endast berättade för ett fåtal personer i sin absoluta vänskapskrets/ närmsta familj kan nu 400 "vänner" läsa om genom ens blogg, twitter eller facebook.
Denna gräns har tydligt rubbats, suddats ut och förtynat. Finns den ens kvar längre?
Skriver vi verkligen det vi lika gärna kunde berätta för dessa 400 personer ansikte mot ansikte, eller glömmer vi bort alla som kan läsa våra tankar pga dataskärmens avskildhet? Kanske är dataskärmen just en skärm som ger oss en distans till verkligheten?
Eller beror det på något annat? Kanske tror vi att en gammal arbetskompis är oerhört intresserad över vad vi hade på mackan till morgonkaffet förra tisdagen eller vilken tid vi kom hem från klubben i lördags efter en vild natt med tre grabbar...kanske tror vi det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar