Sarkasm - Hur svårt ska det vara att fatta?!

sarkasm

sarka´sm, yttrande som innehåller skarpt ironisk eller hånfull kritik,

(vanligen av föga konstruktivt slag); om sådan kritik i allmänhet.  

  /Nationalencyklopedin

Det finns de som påstår att sarkasm är en typisk svensk företeelse. Det är något bara vi kan, I beg to differ. Jag vill gärna tro att jag själv handskas rätt så bra med detta fenomen, men gång på gång visar det sig att så inte är fallet. För att sarkasm ska fungera måste målgruppen trots allt förstå den, anser jag, men flera gånger missar många mina skämt och tar det för egentliga åsikter. Säkert missar jag andras sarkasm lika många gånger, inte minst i text.

Vårt samhälle blir allt mer beroende av textform, åsikters spridning bygger till stor del på bloggar, twitter och sociala medier. Att i text förstå sarkasm är oerhört knepigt och det är ett finkänsligt ämne, lyckas man inte med det så stjälper man hela meningen med sin åsikt och budskapet man vill ge flyger förbi likt mänskliga rättigheters betydelse för somliga kända bloggare...

I en politisk satirstrip VET alla vad de har att vänta sig, sarkasm. Men det är inte alltid uttalat när sarkasmen kommer, det är som med somliga komplimanger; är man inte beredd på den eller den är extra utmärkande så ser man den inte alla gånger. 

En kvinna, icke svenska, som verkligen lyckades med sarkasm i text var Jane Austen, men även hos denna kända kvinna är det inte alla som ser dialogerna och händelserna i hennes verk som sarkasm.

Jag har flera gånger försökt flika in sarkasm i mina texter under min tid i studievärlden och varje gång fått ett slag på fingrarna av medstudenter och lärare. "Nej, det där är farligt" eller "vågar du verkligen det?!" säger de med bestörta, respektive tvivlande ansiktsuttryck.
Det har slutat med att jag aldrig har vågat. Vilket kanske i sig har varit bra för i mitt sociala liv har jag som sagt flera gånger gått på minor och klampat i klaveret. Finns troligtvis de som anser att jag är en idiot, rasist, översittare, "blond", bondtölp, frigid, vulgär eller annan beskrivning som väger för tungt åt ett håll...

Summan av kardemumman: kan man påstå att svenskar KAN sarkasm? Jag tror inte det. Allt beror på att man har en känsla för situation och person, t.ex: fel läge att vara sarkastisk om religion bland religiösa när man befinner sig på konfirmationsläger...en miss jag inte gör om! Eller om invandrare bland SDare som håller med... Eller om dumma blondiner på en tjejfest (bland blondiner som passar in i schablonen)...

Kanske är det så att vi svenskar är så taktlösa att vi LÄR oss sarkasm med åren och genom våra misstag? Nu när jag tänker efter så är det en logisk möjlighet. ;) 

 

Somliga lyckas väl med sarkasm i text dock...