Men bara för att jag gillar systemet i teorin så betyder det inte att jag inte upplever problem med det i praktiken. Att ha ett starkt statligt stöd leder bl.a. till att alla måste dra sitt strå till stacken.
"Betalar inte du skatt, varför ska du då få privilegierna som jag bidrar till genom min skatt?" - som ett exempel.
Att systemet finns betyder inte heller att de som vill få stöd kan. Jag har varit arbetslös EN månad i mitt liv, fick leva som en parasit på mina föräldrar då jag inte kunde hitta arbete. Detta samtidigt som jag vet att somliga jag känner utnyttjar statligt stöd även då de kan få jobb, för de vill vara lediga. Sådana människor kommer alltid finnas, oavsett politiskt system. Världen kan inte vara rättvis mot individer, därför ser jag inte detta som ett problem om en stark statlig ryggrad leder till ett starkt land med bra hållning.
Hittade bilden på resume.se, kanske att alla vill. Men inte får då alla det för det...
Men allt detta åt sidan, vad jag verkligen är bitter över är att jag behöver CSN:s bidrag för att på något vis skramla ihop pengar till någon bättre bostad än hålan jag har för tillfället. Efter att ha ringt, mailat och skickat in ca 7 ansökningar på olika vis; för att försäkra mig om att NÅGON av dem måste vara korrekt, så ger jag upp.
Medan jag ställer mig en kopp kaffe uppvärmd av min ilska slår en tanke mig: Tänk vad knepigt att jag blir förbannad på dem för att de inte kan underlätta det för mig att få pengar av dem, utan att egentligen ha gjort något annat än att råka födas i Sverige. Får leva utan studiestöd denna termin och sälja stjärt istället för att ha råd med Dublin (som i mina ögon är dyrare än kära Svea).
Kan jag få en tia någon? Första. Andra. Tredje...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar