Doktorander, kårlegitimation, kurslitteratur, professorer, lektorer, studiebevakare, uppsatser, kurser, kårstyrelse, studentpubar, föreläsningar, tentor; med, en jäkla massa, mera! Jag har fastnat i en värld fylld av dessa ting.
Ofta känns det som om jag och de mina lever i ett samhälle utanför samhället, där lönen är lägre och kallas studiemedel, pengar jag "får" för att kunna studera; studera, men inte leva?
När man är i det "riktiga" samhället, får man där lön för att kunna arbeta eller för att leva? Hmm...Men detta ska inte utvecklas till ännu en upprörd protest mot det låga studiemedlet vi studenter "får", för ska man jämföra med andra länder har vi det förbaskat bra. Men blir det rätt bara för att andra gör fel?
Inte heller tänker jag gå in på den (korkade) diskussionen jag hör om att studenter i "högre rang" bör få mer pengar än övriga.
Att vi lever i ett klassamhälle kan diskuteras, men visst känns det fel när studenter skapar en hierarki, där den övre klassen består av bl.a. läkare, jurister och ingenjörer, och de lägre av lärare, humanister och sociologer? Borde vi inte vara solidariska mot varandra?!
Är detta en spegelbild av den yrkes-hierarki som syns i det "riktiga" samhället? Eller har det en legitim grund? Bör verkligen dessa studenter "få" mer studiemedel och sedan även högre lön? Vad baseras detta på? Lägger en läkare ner mer tid per dag än en historiker? Har en jurist ett större ansvar än en förskolelärare? Har en ingenjör mer att leva för än en samhällsvetare?
I'm just saying...något står inte rätt till.
Så, utan att ha gått in på något av ovanstående och låtit bli att vara en i mängden av åsiktsspridare kring dessa ämnen så kan jag med gott samvete säga..."!".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar